Mitt Vårtal Valborgsmässoafton i Nora

Kära vårens vänner !

Här är vi i Valborgsmässokvällen ! uppfyllda av nuet.

Den långa resan hit har varit längtansfull.

Det som började med att denna vita vinter,

med sin charm

och sina möjligheter,

fick ge vika.

När jag blev förfrågad om att hålla vårtalet,

blev jag glatt överraskad

och tackar för förtroendet.

Jag kände direkt vad jag ville prata om,

men tänkte också fråga andra

vad våren är för dom.

Svaren blev många väntade:

Tussilago,blåsippor, vitsippor,bofink, sädesärla

solvärme, blåkvällar...

Jaa, allt det där som kommer varje år.

Och vi blir lika glatt överraskade varje vår !

Men, svaret blev också:

allergi, jättesjuk, bedrövelse.

Trots det är vi väl alla lika glada åt

Ljuset,

som kommer tillbaka.

Jag minns då,

när solen steg stor och röd

över granskogssilhuetten.

Delade med sig av sin värme och kraft !

Då, när jag sökte mig dit till sjön Tysslingen

för att vara

vara

en del

av det kommande Ljuset

för att vara

där ockragräset tittade fram vid söderväggen

på den gamla solbrända, umbragrå ladan.

Kvistig, fårig...historieberättande

Där på pallen

i lä för NV vinden

tankade jag vårlängtan,

delade den med dom första sångsvanarna

som vilade på isen

bländvita och med solgula näbbar.

Detta och deras blå -blå skuggor

bland ockra tuvorna

blev till

Nordisk färgsymfoni.

Och jag kan ana, redan här

hur färgerna

på vår svenska flagga

och vårt grannland Finlands flagga

blivit till.

*****

***

*

Ett stilla vårregn

Det ångar från snösmältande backe

Varje dike blir till

väsentlig vårbäck

förlösande

igen

igen...pånyttfödelse

reinkarnation.

Efter regn kommer sol

Värmer till Liv

i varenda dikeskant

med nya solar

TUSSILAGO

Det luktar

doftar

Av Liv

av jord

Nära

Jag ger avtryck med skon

blir delaktig i myllan

plockar min lilla bukett tussilago

till min Mor

Hon är ett vårbarn

Känslan av Delaktighet

närvarande

finner jag i vår " nationalpoet "

Dan Andersson.

" Vårkänning "

( uppläses)

*****

***

*

Vi här i Nora

kan skatta oss lyckliga

som har vår Bergslagsnatur

med alla sina skiftningar

Sett från min by Pershyttan

från dess höga tron " Gråbergstippen "

ligger Norasjön

som en pärla

ibäddad i ett

underbart

skosfärgsperspektiv

nu lövlila och blandat rå sienna-umbra-blå gröna

bergskammar

och

kyrkan blir

det gnistrande GUDs-smycket döpt

TILLIT.

Som den TILLIT

Våren skapar

med pånyttfödelse

i överflöd

och jag dras med ut

i jublande kören

av vårmästersångarna:

berättande trastar, kristallklara talgoxar, svirrande blåmesar,

kamratskapskvittrande sädesärlor, himmelska rödhakar,

subtila järnsparvar, knirpande morkullor,

brummande horsgökar

vattenstänks-tonsatta forsärlor.....

- UJ UJ UJ

Dras ut

till den skummande och virvlande

Smygarebäcken.

Där,

isarna smälter

och forsarna bryter,

blir jag delaktig

och ord kommer till mig

i form av norske poeten

Vinjes dikt

" Våren ",

den som är tonsatt av Edward Grieg.

" Våren "

(sv. översättning av Olle Adolfsson uppläses)

*****

***

*

... och när jag ser på mitt sätt

med min färgpalett av skimrande vårfärger

väcks samma vårliga iver

att få vara med i skapandet

min kreativa lust

tanke

formar akvarellen

paletten med jordfärgerna

umbra, ockra och rå sienna

blandar jag med färgernas madame Antwerpenblå

och jag får

alla Bergslagens skogar i perspektiv

nära

långt bort

och dom ljusa, rosa eller brinnande himlarna om kvällarna

när morkullan drar

fångar jag med alizarin och gummigutta

låter färgspelet blänka i

sjöar, tjärnar och vattenpussar

...blir till Ljusa speglar

av Vårens Kärleksyra

*****

***

*

Jag har en älsklingsplats att vara vid

en mosse

Älvamossen

Ni har väl hört Allan Erikssons

" dans på älvamossen "

Dragspelsvalsen som är så jublande skön

Här var jag

nu

i april

några dagar

Det första vårregnet förlöste

mark och sinne

Ganska blöt anlände jag till mossen på kvällen.

Ljungpiparna hälsade mig välkommen

med sin himmelska kärleksflykt

magiskt flöjtande

som sagoväsen i den akvarellblå skymningen

Hela natten regnade det

och ångor och dimmor

steg

från den frusna mossen

Och i denna

sällsamma

Älvdans

tog orrspelet fart

vid tid före soluppgång.

Där for tupparna fram och tillbaka

bevakande sina starrtuvor

och nåde den som kom för nära.

Häftiga utfall och slagsmål

blir till vardagsmat i kärleksivern !

En ängspiplärka spelar sin folkmelodi

och på grannmossen ropar tranorna

Det klarnar upp

och jag tar en lutande kojväggstund

Mossen ligger vilande

bedövande vacker i färger av

fjolårsstarr, ljung och vitmossa.

Ockra, umbra och sepia toner

I detta landskap

gölar och vattensamlingar

dessa Ljusa Speglar av Himmelsk Kärlek

och

mina bästa vänner

alla strävande

vind och sol

och regnerfarna

tallar

skapade i form

som bjuder till

eftertänksamma kramar

sitta still

och

vara -med- stunder

En snövit plog av sångsvan kommer lockande

och jag lyfter på mössan

får med en hälsning

när dom drar mo NO

Jag känner mig uppfylld

...gråtmild av glädje

tacksam för den oerhört fina

känslan

...solen tittar fram

värmer

En dubbeltrast flöjtar från skogsbrynet

och jag visselsvarar med

" dans på Älvamossen ".

Så ENKELT var det

att tanka själen.........

*****

***

*

Så vill jag avsluta med en dikt

av Noras egen poet

My Rådmark

ur hennes samling : " Livets bön "

(" Tänka stort " uppläses)

*****

***

*

...och nu väntar Sköna Maj

...och en vitsippebukett till min fru Pia

som också hon

är ett vår-barn.

Kära allihopa !!!

så vill jag att vi tillsammans

utbringar ett fyrfaldigt leve får våren.

Den leve:

Hurra, hurra, hurra, hurra !!!

*****

***

*

/ Erik