torsdag 30 april 2009

Mitt Vårtal Valborgsmässoafton i Nora


Kära vårens vänner !
Här är vi i Valborgsmässokvällen ! uppfyllda av nuet.
Den långa resan hit har varit längtansfull.
Det som började med att denna vita vinter,
med sin charm
och sina möjligheter,
fick ge vika.
När jag blev förfrågad om att hålla vårtalet,
blev jag glatt överraskad
och tackar för förtroendet.
Jag kände direkt vad jag ville prata om,
men tänkte också fråga andra
vad våren är för dom.
Svaren blev många väntade:
Tussilago,blåsippor, vitsippor,bofink, sädesärla
solvärme, blåkvällar...
Jaa, allt det där som kommer varje år.
Och vi blir lika glatt överraskade varje vår !
Men, svaret blev också:
allergi, jättesjuk, bedrövelse.
Trots det är vi väl alla lika glada åt
Ljuset,
som kommer tillbaka.
Jag minns då,
när solen steg stor och röd
över granskogssilhuetten.
Delade med sig av sin värme och kraft !
Då, när jag sökte mig dit till sjön Tysslingen
för att vara
vara
en del
av det kommande Ljuset
för att vara
där ockragräset tittade fram vid söderväggen
på den gamla solbrända, umbragrå ladan.
Kvistig, fårig...historieberättande
Där på pallen
i lä för NV vinden
tankade jag vårlängtan,
delade den med dom första sångsvanarna
som vilade på isen
bländvita och med solgula näbbar.
Detta och deras blå -blå skuggor
bland ockra tuvorna
blev till
Nordisk färgsymfoni.
Och jag kan ana, redan här
hur färgerna
på vår svenska flagga
och vårt grannland Finlands flagga
blivit till.
*****
***
*
Ett stilla vårregn
Det ångar från snösmältande backe
Varje dike blir till
väsentlig vårbäck
förlösande
igen
igen...pånyttfödelse
reinkarnation.
Efter regn kommer sol
Värmer till Liv
i varenda dikeskant
med nya solar
TUSSILAGO
Det luktar
doftar
Av Liv
av jord
Nära
Jag ger avtryck med skon
blir delaktig i myllan
plockar min lilla bukett tussilago
till min Mor
Hon är ett vårbarn
Känslan av Delaktighet
närvarande
finner jag i vår " nationalpoet "
Dan Andersson.
" Vårkänning "
( uppläses)
*****
***
*
Vi här i Nora
kan skatta oss lyckliga
som har vår Bergslagsnatur
med alla sina skiftningar
Sett från min by Pershyttan
från dess höga tron " Gråbergstippen "
ligger Norasjön
som en pärla
ibäddad i ett
underbart
skosfärgsperspektiv
nu lövlila och blandat rå sienna-umbra-blå gröna
bergskammar
och
kyrkan blir
det gnistrande GUDs-smycket döpt
TILLIT.
Som den TILLIT
Våren skapar
med pånyttfödelse
i överflöd
och jag dras med ut
i jublande kören
av vårmästersångarna:
berättande trastar, kristallklara talgoxar, svirrande blåmesar,
kamratskapskvittrande sädesärlor, himmelska rödhakar,
subtila järnsparvar, knirpande morkullor,
brummande horsgökar
vattenstänks-tonsatta forsärlor.....
- UJ UJ UJ
Dras ut
till den skummande och virvlande
Smygarebäcken.
Där,
isarna smälter
och forsarna bryter,
blir jag delaktig
och ord kommer till mig
i form av norske poeten
Vinjes dikt
" Våren ",
den som är tonsatt av Edward Grieg.
" Våren "
(sv. översättning av Olle Adolfsson uppläses)
*****
***
*
... och när jag ser på mitt sätt
med min färgpalett av skimrande vårfärger
väcks samma vårliga iver
att få vara med i skapandet
min kreativa lust
tanke
formar akvarellen
paletten med jordfärgerna
umbra, ockra och rå sienna
blandar jag med färgernas madame Antwerpenblå
och jag får
alla Bergslagens skogar i perspektiv
nära
långt bort
och dom ljusa, rosa eller brinnande himlarna om kvällarna
när morkullan drar
fångar jag med alizarin och gummigutta
låter färgspelet blänka i
sjöar, tjärnar och vattenpussar
...blir till Ljusa speglar
av Vårens Kärleksyra
*****
***
*
Jag har en älsklingsplats att vara vid
en mosse
Älvamossen
Ni har väl hört Allan Erikssons
" dans på älvamossen "
Dragspelsvalsen som är så jublande skön
Här var jag
nu
i april
några dagar
Det första vårregnet förlöste
mark och sinne
Ganska blöt anlände jag till mossen på kvällen.
Ljungpiparna hälsade mig välkommen
med sin himmelska kärleksflykt
magiskt flöjtande
som sagoväsen i den akvarellblå skymningen
Hela natten regnade det
och ångor och dimmor
steg
från den frusna mossen
Och i denna
sällsamma
Älvdans
tog orrspelet fart
vid tid före soluppgång.
Där for tupparna fram och tillbaka
bevakande sina starrtuvor
och nåde den som kom för nära.
Häftiga utfall och slagsmål
blir till vardagsmat i kärleksivern !
En ängspiplärka spelar sin folkmelodi
och på grannmossen ropar tranorna
Det klarnar upp
och jag tar en lutande kojväggstund
Mossen ligger vilande
bedövande vacker i färger av
fjolårsstarr, ljung och vitmossa.
Ockra, umbra och sepia toner
I detta landskap
gölar och vattensamlingar
dessa Ljusa Speglar av Himmelsk Kärlek
och
mina bästa vänner
alla strävande
vind och sol
och regnerfarna
tallar
skapade i form
som bjuder till
eftertänksamma kramar
sitta still
och
vara -med- stunder
En snövit plog av sångsvan kommer lockande
och jag lyfter på mössan
får med en hälsning
när dom drar mo NO
Jag känner mig uppfylld
...gråtmild av glädje
tacksam för den oerhört fina
känslan
...solen tittar fram
värmer
En dubbeltrast flöjtar från skogsbrynet
och jag visselsvarar med
" dans på Älvamossen ".
Så ENKELT var det
att tanka själen.........
*****
***
*
Så vill jag avsluta med en dikt
av Noras egen poet
My Rådmark
ur hennes samling : " Livets bön "
(" Tänka stort " uppläses)
*****
***
*
...och nu väntar Sköna Maj
...och en vitsippebukett till min fru Pia
som också hon
är ett vår-barn.
Kära allihopa !!!
så vill jag att vi tillsammans
utbringar ett fyrfaldigt leve får våren.
Den leve:
Hurra, hurra, hurra, hurra !!!
*****
***
*
/ Erik

2 kommentarer:

  1. häpnadsväckande,,efter en stressig eftermiddag,kom jag hem o fick syn på,,vårtalet i nora,,läste nogrant hela talet i lungn takt,och lugnet kom smygande för varje skriven rad,,precis som om tiden stannade,,tillo med knäpptyst ute,,märkligt,,normalt brukar det ta minst en timme att varva ner,,,rena naturmedecinen,,roligt och befriande innehåll i talet,,,mycket bra,,

    SvaraRadera
  2. Nu har jag läst hela vårtalet. Målande, fint!
    Kikade förbi i morse, men insåg genast att jag varken hade tid eller ro att läsa igenom det då :)

    Ha en fin söndag!

    SvaraRadera